Hejsan, idag har jag typ suttit vid datorn, ätit godis å typ chillat lite. Har skrivit ner lite känslor

å tankar också, skrivit av mig då alltså. Tycker det är väldigt skönt att kunna skriva av sig när man är

sur, ledsen eller glad. Bild på rummet tror jag att jag hinner lite senare haha, har ingen ork för att ta kort

just nu. Va på minneslunden förut också, va där i några minuter och tände ljus för en släkting som blev 17 år.

Hon heter Tina å dog för några år sen.. Hon va kanske inte en släkting men hon va en väldigt nära vän till min

familj. Så lägger upp bilder från det om en liten liten stund. Det va ganska känsligt, jag va liten när hon dog men kommer ändå ihåg en del om henne, hur min familj mådde efter hennes död oså. Så det va jobbigt helt enkelt.

Hej, idag är jag på liiite bättre humör. Kan säga såhär, jag har fått killen jag älskar tillbaka. Han har fått mig på andra tankar och redo för nya tag! Så nu kör vi, en dag i taget, för nu jävlar ska jag hem. Är ni med mig? Tack för allt stöd verkligen, sjukt tacksam att det verkligen är så många som bryr sig, och ni som skriver en massa hat, keep going, det är ni som gör mig stark ;)

Jag har precis ätit mellanmål, ska snart fortsätta städa mitt rum, senare ikväll eller imorgon, så får ni en bild på hur mitt rum ser ut, tror jag hinner idag, men ah..

Bloggar mera ikväll, Pusshej.

Hejsan.
Rymde till Örebro med Felicia igår. Slutade med att Felicia fick åka polisbil å jag blev omhändertagen typ haha... Asså det.. Allt känns bara så jävla hopplöst. Jag kommer inte få flytta hem på typ 1 fkn år. Min lillebror är helt förstörd, min mamma mår piss, pappa är besviken, å jag vill dö. Vill bara bort. Helt seriöst nu, har ni nån gång känt att så fort det blir bra, går man bara å väntar på att det ska hända nåt dåligt. Så fort det händer bra saker, blir jag rädd å fuckar ur.. Förstör allt. Verkligen allt. Förlorar det jag älskar å förlorar mig själv. Hatar mitt liv. Jag vill hem. Jag vill ha min mamma tillbaka. Min pappa.. Vill ha mitt liv tillbaka. Vet inte vem jag är längre..

Just nu, om jag fick chansen, skulle jag helt ärligt, dra till tågspåret å ta mitt liv. Så jävla långt har det här gått.. Alldeles för lång tid.. Jag orkar inte mer. Jag vill verkligen inte leva.. Vill bara slippa allt, åka till himlen. Allt känns för dåligt för att vara sant.. Som en fucking mardröm! Och snart, då jävlar, om jag inte får nån jävla hjälp, då är jag borta för alltid. Så jävla illa är det! Mamma bryr sig inte ett fucking shit, pappa tänker bara på sig själv.

Jag har folk som stöttar mig, men ingen som skriver varje dag å stöttar. Dom skriver bara när det är som värst.. Det ska inte va så.. Dom ska finnas även om de inte är nåt som händer.. De e skit. Seriöst, man orkar inte. Jag har blivit TOTALT DISSAD av den jag älskar mest av allt i hela världen. Han har skaffat tjej. Men sa ändå en massa saker till mig, å nu idag, säger han att jag inte är värd nåt, ingen vill ha mig, är värdelös, och att han inte älskar mig å ens bryr sig om jag lever eller inte. Asså allvarligt? Hur fan kan du säga nåt sånt? Speciellt till en som kämpar, å vill alla väl. Är jag värd att höra det där eller? Speciellt från 'han' . Borde hata grabben, men är fan omöjligt..

Vill inte leva.. 99 % t döden just nu. Å det här är fan inte för att få uppmärksamhet. Det är sanningen. Ta den eller snacka, your problem, not mine.

Skriker så in i helvete, men fan ingen som svarar.. Alla går förbi å kollar på mig som om jag har mördat nån.. Alla ställer krav.. Dömmer mig.. Säger att jag orkar å klarar det här. Nej. Ärligt. Klarar inte det här längre, HAR KÄMPAT I FKN 5 ÅR FÖR ATT ORKA LEVA, CANT DO THIS ANYMORE!

Okej. Just nu, känns allt bara hopplöst. Som ett rent helvete. Man orkar inte till slut. Speciellt inte om man kämpar själv. Jag är 18 mil ifrån min familj, får inte träffa mina kompisar mer än 6 timmar i veckan, å jag kommer inte få flytta hem. Min pappa är sjuk å jag bryter ihop.

Jag är sjukt glad för att ni som finns verkligen gör det. Ni gör mig så himla glad. Ett ord gör så jag orkar lite till. Men det är nära till ett slut. Alla förutom min mamma å soc märker det. Jag har gråtit i 4 timmar nu. Min bästavän Felicia som bor på samma hem som mig, gör allt för att jag ska sluta. Bli gladare, le å bara glömma allt för en stund. Men det är svårt.. Men Felicia, du ska veta att det du gör är underbart, du är underbar. En helt underbar vän. Bara du. Älskar dej.

Hejsan. Sitter å gråter hysteriskt. Jag orkar inte mer. Jag har precis haft socmöte med soc och min mamma.. På mötet bröt jag ihop totalt. Jag sa till soc att jag inte orkar mer, jag vill hem, eller närmare Örebro, vill inte vara här, vill inte ha det så här. Mår piss helt seriöst, orkar typ inte ens leva mer. Dom snackade med mamma om det för det är hon som bestämmer, dom sa att dom trodde jag la gränsen nu. Att jag verkligen menade det jag sa, att jag inte orkade vara här. Det är alldeles för långt bort från allt oså.. Så hon sa ja till att flytta närmare, men inte flytta hem...

Och sen på mötet så ringde min pappa också.. Han va på en undersökning med sitt hjärta.. Han mår inte bra, och nåt är fel. Jag kan inte skriva vad men vi får se om det blir värre eller om det blir bättre.. Håll tummarna.
~ Pappa, Älskar dej, kämpa. ~

Mamma är fortfarande här. Hon pratar med min kontaktperson oså, men hon ska väl snart åka. Är sjukt besviken..

Hejsan, igår va jag ju lite dålig, min kropp mådde inte så bra typ. Så personalen sa att jag inte fick dra till Coz. Men jag övertalade dom, så jag fick åka dit på ett villkor, att jag drog hem så fort jag mådde dåligt. Men det gick bra! Drog dock hem runt halv 11, för dj:n sög. Skit dålig musik, inge roliga människor heller.. Så yes.

Men ändå skönt med lov!
Åh Gud vad skönt att få sova ut. Saknat det otroligt! Snart ska jag möblera om i mitt rum & storstäda haha, så ni får väl en bild sen. Yees, skriver sen, Pusshej sötnosar