Vi på behandlingshemmet ska till Sälen imorgon & sova där tills på söndag, lite omväxling & avslappning, vi får komma bort från hemmet oså. Den här veckan har varit sjukt tufft, men kämpar på. Tack för allt stöd!

Och idag fick vi även pizza som ni ser, pga, vi har klarat en vecka med poliser typ varje dag.. Alla har kämpat för ett leende & nu fick vi en liten överraskning.(:

Hej.
Jag skriver inte saker på min blogg för uppmärksamhet, jag skriver av mig. Sure, är jävligt skönt att folk bryr sig osv, men jag gör det fan inte för uppmärksamhet, även om det verkar så. Jag får uppmärksamhet på tusen andra olika sätt, inte genom internet.
Jag skriver inte allt på bloggen, finns en massa saker ni inte vet, men fortsätt gärna kommentera sånna här kommentarer, men tänk efter.

Jag försöker inte få folk att må dåligt, men om du mår dåligt av texterna å shit, så verkar du ju ta åt dig, eller åtminstonde bry dig?

Har du problem med mina texter, bilder eller vad fan som helst som har med min blogg å göra, sluta läs? Ingen tvingar dig? Vill du inte se när det kommer ett nytt inlägg, ta bort mig på fb? Svårare än så är det fan inte, och har jag gjort nåt för att förtjäna att folk kallar mig 'bitch' elr ' idiot'? Har jag det? Isf vill jag gärna veta vad(:

Och jag gör jävligt mycket för att få upp mitt humör, tänka på andra saker, men som sagt, allt finns inte på bloggen, jag sitter inte å skriver en massa och sen inte gör nåt åt det, jag försöker ändra på mitt liv totalt, men är jävligt svårt.

Hej.
Igår hade jag det lite kämpigt med allt som hände med andra ungdomar i huset oså, jag va den enda som inte blev misshandlad pga jag satt på mitt rum nästan hela tiden.. Så jag somnade typ 1-2 inatt, och vaknade nyss, men ska kolla om jag kan dra till skolan ändå, är typ snöstorm ute oxå... Har inget problem med snön, tycker bara inte att det måste blåsa så jävla mycket :3

3 Personaler misshandlade & 6 ungdomar misshandlade. 3 polisbilar på 10 minuter, good job soc jävlar'.

Ännu en ångest attack som jag knappt kunde kontrollera. Ett mirakel att jag inte drog till samma ställe som igår pga stress. Jag har inte fått min medicin än, och har sjukt svårt att kontrollera stressiga situationer..

Hej.

Igår hände det en hel del.

Runt 8 igår kväll, så fick jag ångest.. Jag orkade inte leva. Jag flippade ur totalt..

Jag pallade knappt andas.. Ville bara ort liksom.

Så jag ringde min kompis o sa att jag inte orkade mer, min ork va helt borta, jag grät som fan och visste inte vad jag skulle göra.. så han ringde min personal och sa att han trodde jag skulle ta mitt liv, och att dom skulle hålla koll på mig.

Och till slut gick jag ut, med personalen bakom mig i en bil. Jag sprang ifrån dom, in i skogen, till tågspåret. Jag stod och kollade på spåret ett tag.. Sen la jag mig där, väntade på att tåget skulle komma. När jag såg tåget kom det en massa tankar.. Skulle folk bli ledsna? Skulle dom ens märka att jag va borta? Hur skulle min lillebro reagera? Personalen? Mina vänner? Familj? Det var inte värt det. Jag skulle såra sjukt många andra personer om jag skulle försvinna.. Så jag slängde mig åt sidan i sista sekund..

Att se tåget komma närmare o närmare, se det bli större o större, höra det närma sig.. Den känslan är obeskrivlig. Allt skulle försvinna inom bara några minuter, minnen, tankar, men mest av allt smärtan. Den skulle försvinna.

Jag va sjukt chockad när tåget försvann.. Så nära döden va sjukt för mig att förstå. Jag satte mig på marken en stund & bara grät, sen sprang jag hem. Hela vägen.. Jag önskade att jag inte lät det gå så långt..

När jag kom hem så blev personal och ungdomar så lättade att jag va där, så ånga bröt ihop. Jag möttes med kramar och tårar.. Dom va lättade att jag va tillbaka.. Dom ville det liksom. Dom saknade mig, Dom ville ha kvar mig..

Vi stog och kramades å bara delade tårar en liten stund, sen startade jag min mobil, och fick ett samtal från dolt nummer. Jag svarade och då var det polisen.. Dom sa att det va typ 4-5 polisbilar ute i skogen å letade efter mig med hundar osv. Det första jag tänkte va att folk verkligen bryr sig, dom va oroliga och ville ha hem mig i säkerthet igen.

Sen sa dom att dom skulle komma och prata med mig lite. Då bröt jag ihop TOTALT, grät som fan..

Polisen kom, vi pratade lite, drack te och jag försklarade hur jag mådde osv. Sen tyckte polisen att jag behövde prata ut med en psykolog, så vi åkte till falun och träffade en akut på bup. Vi gjorde en undersökning av deperation, och det visade sig att jag hade en hög depration nivå..

Det betyder att jag är inte blir glad för saker jag brukar bli, är nästan alltid deppig, äter dåligt, sover mindre & har självmordstankar. Så på måndag ska jag till en läkare och få ut medicin, som gör mig gladare typ.

Så vi får väl se hur det går..

Sen kom iallafall mamma och sov över på behandlinshemmet för hon va sjukt orolig att jag skulle dra ut igen och ta mitt liv. V kom hem typ vid 03.00 & hon drog hem igen runt 14.00 Saknar henne redan.. Jag önskar att en dag så behöver vi inte ta förväl så här..

Jag mår iallafall väldigt väldigt dåligt, och behöver så mycket stöd som helst.. Jag kämpar varje morgon för at vilja gå upp, Orka leva, Orka andas.. Ibland vill man bara dö, Bara försvinna, Bara bort ifrån det här helvetet.

Hej.
Det va ett tag sen. Förlåt, är verkligen inte så sugen på att blogga nu för tiden.
Jag flyttar om 19 dagar haha, men om 1 vecka ska nästan alla mina saker skickas till mitt nya behandlingshem, så man slipper ta allt på en gång, så nu har jag fått flyttkartonger å ska sätta igång å packa , så vi får höras sen!

Är framme vid 17.00, kom gärna å säg hej vid stationen om ni har lust :)