Hej.

Igår hände det en hel del.

Runt 8 igår kväll, så fick jag ångest.. Jag orkade inte leva. Jag flippade ur totalt..

Jag pallade knappt andas.. Ville bara ort liksom.

Så jag ringde min kompis o sa att jag inte orkade mer, min ork va helt borta, jag grät som fan och visste inte vad jag skulle göra.. så han ringde min personal och sa att han trodde jag skulle ta mitt liv, och att dom skulle hålla koll på mig.

Och till slut gick jag ut, med personalen bakom mig i en bil. Jag sprang ifrån dom, in i skogen, till tågspåret. Jag stod och kollade på spåret ett tag.. Sen la jag mig där, väntade på att tåget skulle komma. När jag såg tåget kom det en massa tankar.. Skulle folk bli ledsna? Skulle dom ens märka att jag va borta? Hur skulle min lillebro reagera? Personalen? Mina vänner? Familj? Det var inte värt det. Jag skulle såra sjukt många andra personer om jag skulle försvinna.. Så jag slängde mig åt sidan i sista sekund..

Att se tåget komma närmare o närmare, se det bli större o större, höra det närma sig.. Den känslan är obeskrivlig. Allt skulle försvinna inom bara några minuter, minnen, tankar, men mest av allt smärtan. Den skulle försvinna.

Jag va sjukt chockad när tåget försvann.. Så nära döden va sjukt för mig att förstå. Jag satte mig på marken en stund & bara grät, sen sprang jag hem. Hela vägen.. Jag önskade att jag inte lät det gå så långt..

När jag kom hem så blev personal och ungdomar så lättade att jag va där, så ånga bröt ihop. Jag möttes med kramar och tårar.. Dom va lättade att jag va tillbaka.. Dom ville det liksom. Dom saknade mig, Dom ville ha kvar mig..

Vi stog och kramades å bara delade tårar en liten stund, sen startade jag min mobil, och fick ett samtal från dolt nummer. Jag svarade och då var det polisen.. Dom sa att det va typ 4-5 polisbilar ute i skogen å letade efter mig med hundar osv. Det första jag tänkte va att folk verkligen bryr sig, dom va oroliga och ville ha hem mig i säkerthet igen.

Sen sa dom att dom skulle komma och prata med mig lite. Då bröt jag ihop TOTALT, grät som fan..

Polisen kom, vi pratade lite, drack te och jag försklarade hur jag mådde osv. Sen tyckte polisen att jag behövde prata ut med en psykolog, så vi åkte till falun och träffade en akut på bup. Vi gjorde en undersökning av deperation, och det visade sig att jag hade en hög depration nivå..

Det betyder att jag är inte blir glad för saker jag brukar bli, är nästan alltid deppig, äter dåligt, sover mindre & har självmordstankar. Så på måndag ska jag till en läkare och få ut medicin, som gör mig gladare typ.

Så vi får väl se hur det går..

Sen kom iallafall mamma och sov över på behandlinshemmet för hon va sjukt orolig att jag skulle dra ut igen och ta mitt liv. V kom hem typ vid 03.00 & hon drog hem igen runt 14.00 Saknar henne redan.. Jag önskar att en dag så behöver vi inte ta förväl så här..

Jag mår iallafall väldigt väldigt dåligt, och behöver så mycket stöd som helst.. Jag kämpar varje morgon för at vilja gå upp, Orka leva, Orka andas.. Ibland vill man bara dö, Bara försvinna, Bara bort ifrån det här helvetet.

 

Anonym

5 december 2013 20:30

Damn

 

Duär så jävla dryg

6 december 2013 02:36

kan du sluta försöka få massa jävla uppmärksamhet snälla det är så jävla jobbigt, bitch. Gör något istället för o snacka om det helatiden och försöka få folk o må dåligt. Du sänker allas mood. Idiot.

 

simon

6 december 2013 08:08

shit, hoppas de blir bra gumman! <3

 

Jacqline Sartz

6 december 2013 14:00

Ta aldrig livet av dig, vet inte precis vem du är men du är jätte vacker och underbar som person. Det är alla. Det kanske kan kännas jobbigt att få en sån här kommentar från mig som knappt vet vem du är men i ca 2-3 år kände jag likadant, jag ville ta självmord men jag gjorde aldrig det. För tillslut så fick jag en tanke om att det finns folk som bryr sig och så tänkde jag på alla dem bra minnena jag hade och allt som jag kommer att missa om jag dör, och någon gång så sliper man allt detta, jag väntade för att se nu när jag började i högstadiet i 6an i en ny klass men nya elever fall det kunde bli bättre och det blev det! Så det finns något du kan se fram emot, men vad du en gör så ta inte livet av dig för det finns inget värre, tror mig om du kämpar dig igenom allt och skiter i allt annat och bara fokuserar på dig själv så när du blir ännu äldre och kanske vuxen i 30-40 års ålder och när du då tänker tillbax till denna tiden så kommer du att vara så stolt över dig själv, men bara om du skiter i allt och bara tänker på dig och din framtid. Nu vet jag inte direkt vad som hänt med dig varför det är/har blivit såhär eller hur gammal du är nu men fortsätt kämpa, en dag är allt detta över. Men ta aldrig ditt liv vad du än gör.. <3

Moa Ekholm

6 december 2013 18:59

Tack för att du tog dig tid att skriva. Du verkar som en bra tjej, är glad att du aldrig gjorde det. Tack vännen, det värmer! Vet inte riktigt vad jag ska säga, min sjukdom tar över.. Men jag ska inte göra om det. Promise.

 

Fanny Edwinzon

6 december 2013 15:27

Hej Moa hoppas du minns mig sen kollot!!! Blir helt tårögd av hur du mår, jag har inte heller mått så bra, men att veta att en gammal vän mår så dåligt, gör mig jätte ledsen! SKöt om dig och jag finns alltid här för dig är det nånting är det bara du skriver, jag gillar dig och vill inte förlora dig för du är en helt underbar människa som jag har haft jätte roligt tillsammans med och har många värdefulla minnen ihop med, du är jätte fin och du är värd guld gumman, kanske inte märkt mig eller nått men du ska veta att det finns många som bryr sig om dig och lev för dom du älskar och som älskar dig, du ska veta att det finns fler som älskar dig än hatar dig, älskar dig gumman och sköt om dig nu! <3

Moa Ekholm

6 december 2013 18:47

Klart jag kommer ihåg dig vännen, tack. Finns alltid för dig med, detsamma! Kramisar

 

agnes

9 december 2013 19:27

hej moa ta aldrig livet av dig livet är värt att leva.

http://hästgalnaagnes

 

Leo Zachary

11 december 2013 01:59

Jag håller helt med Jacqline, det är inte värt det, du får aldrig chansen att ångra dig eller gottgöra de människor du gör ledsen om du begår självmord. Jo, jag har också stått på tågspåret en natt, gått utefter det i 12 timmar, men jag klarade mig, och jag är skitglad att jag inte stannade på det när tågen kom. (Hade flera chanser iom tidsfönstret) Tom kom det nåt litet självgående rälsfordon, tror de kollade om jag var där men jag gömde mig tills de hade åkt förbi. Kanske nån av förarna hade sett mig kliva av spåret när tåget närmade sig. Ivf, du får gärna adda mig på fb om du vill, Hanna har mina uppgifter. Kram!

Moa Ekholm

11 december 2013 02:28

Tack vännen. Är oxå glad att du stannade. Du verkar vara en väldigt stark kille. Styrkekramar till dig!

 

Anonym

16 december 2013 21:10

Hej ta aldrig livet av dig Moa
Okej ?
Jag har träffat dig enstaka gånger på min kompis gård
Och du är umderbar vi saknar Moa <3

Moa Ekholm

17 december 2013 20:46

Nejdå. Ska försöka kämpa. Vem är du haha? Tack du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Heeejsan! På bra humör idag haha. Har fått en ny header och helt ny design, headern är gjort av en tjej som heter Petra, hon är jätte duktig! Vill ni ha en gratis header?   Skriv till henne -  Kik- Pewill00   ...

Hej. Jag å Felicia skulle till kupolen idag, så personalen skjutsade oss, och när vi va typ på parkeringen vid donken så ringer min kille och säger att han å en kompis hade blivit misshandlade & polis å shit va vid Ica. Jag fick ju största paniken, a...

Hej. Idag har vi en liten myslördag. Vi bakar lite till jul, har lite julmusik å ska ha en liten spa stund sen. Skit mysigt! Jag tvättar oxå, så springer fram å tillbaka mellan köket å tvättstugan haha. Det är verkligen jul stämning i huset! Lä...

Hej. Har kämpat som fan, och nu får jag ju äntligen som jag vill, flytta. Men.. Att lämna Felicia, asmir & kim är fan det värsta som skulle kunna hända just nu. Kommer inte klara av det.. Och första MÅNADEN får jag ju inte ens ha kontakt med någon ...